Har funderat en hel del på dagens hysteri att vara med på allehanda onlinetjänster. Vi pratar Facebook, Jaiku, MySpace, Match, Second Life för att nämna ett par. Sedan ska man självklart ha sin egna blogg där man skriver aktivt och sedan en egen webbsida uppe på det. Ska man dessutom ut och resa så ska det självklart startas en resedagbok och alla bilder ska postas för allmän beskådan.

Det som däremot får mig att börja fundera är just bilder och den information som vi idag postar till höger och vänster och vad det kommer innebära för framtiden. Hur många av alla människor läser faktiskt avtalen som ex. Facebook eller Flickr skrivit som man i farten bara accepterar, utan att läsa, för man vill åt tjänsten. För alla ska ju ha en Facebook och visa sina privata bilder på sin blogg, ofta genom Flickr.

Saken är den att läser man de avtalen ingående så står det att man upplåter all rätt i all framtid till de bilderna man lägger in på Flickr till Yahoo och att de förbehåller sig rätten att göra vad de vill med dem. Samma sak gäller Facebook. De äger informationen och får lov att göra precis vad de önskar med den.

Just Flickr blev ju väldigt aktuellt när en helt vanlig amerikan helt plötsligt ser sig själv på stora affischer över hela landet i en massiv reklamkampanj. Bilder som han hade postat på Flickr och som sedan hade hämtats därifrån och används, helt lagligt enligt avtal, i en stor reklamkampanj.

Så hur kommer det sig då egentligen att vi så lättvindigt ger bort rätten till våra digitala “liv” helt gratis bara för att vi måste finnas med online på alla dessa tjänster eller är det så oerhört stor procent som faktiskt inte vet vad de ger bort när de startar dessa tjänster?
Kan det också vara så att vi faktiskt är medvetna om att vi ger bort rätten, men att vi rent samhällsmässigt går mot att bli mer exhibitionistiska och inte bryr oss om upphovsrätt och privatliv, så länge vi har chansen att synas globalt?